.

Jag pallar inte med att allt jag tar mig till ska vridas och vändas på tills du hittar något fel.
Att vad jag än gör bra bara viftas bort.
Att allt jag gör dåligt ska bli ett jävla gräl.
Om jag inte gör det felfritt ska
Att den enda respons jag får är ett sarkatiskt "jaha grattis".
Att så fort jag är glad hittas det på anledningar att jag gjort något fel.
Jag pallar verkligen inte att vara så här jävla oupskattad.
Jag har aldrig chansen att slappna av.
Min kropp är alltid på helspänn.
Alltid måste jag tolka uttryck, känslor, tonfall.
Jag kan inte slappna av.
Enda chansen för mig att göra det är att inte vara närvarande. Att vara långt borta. Någon annan stans. Det spelar inte någon roll vart, bara inte hemma. Äre så?

Att ta det första steget betyder mer än att fullfölja hela resan.

Jo tjenare, bullshit. Lär er det, uppskattning är det mest värdefulla som finns.

Kommentarer
Postat av: hanny

<3

2010-07-02 @ 09:43:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0