amandaqvarfort

Jag vet att jag inte är perfekt, ingen är perfekt. Jag vet att jag gör fel, alla gör fel. Men ni får det verka som att alla fel jag gör kommer upprepas och att jag kommer råka illa ut om jag inte bättrar mig. Jag har alltid försökt bättra mig, jag har alltid försökt vara er till lags. Gjort som jag ska, men när jag trampar ett felsteg borde det ju egentligen vara ni som stöttar mig. Men i stället får ni mig känna mig illa till mods. Ni radar upp de tidigare fel jag gjort och tjatar om dom.. drar upp dom vid första bästa tillfälle och trycker ner mig ännu mer. Knullar med fel kille, OCH?! Det är för fan mitt liv, det är jag som bestämmer vem jag ligger med. Inte skickat ett sms till rätt person, MEN KOMUNICERA DÅ FÖR HELVETE. Bete er som människor! Vissa saker säger man bara inte, vissa saker håller man för sig själv, vissa saker bör inte höras i ens egna barns öron. Vissa saker säger man inte.

Ni belamrar mig med val, åsikter och "måsten". Snart får jag inte plats med mina egna tankar i min skalle, jag får inte plats, inget andrum. GE MIG SPACE FÖR FAN. Ingen kan göra allt, och jag har redan miljoners miljarders grejer att tänka på, jag behöver ärligt talat inte mer skit på axlarna.. Och ni undrar varför jag bryter ihop?
Jävligt konstigt, eller hur. Bruden gråter för att hon har mycket inom sig. Bruden gråter fan aldrig. Ni kopplar inte? Långa ledningar? Näe, det här går jag inte med på längre.

Föräldrar..