amandaqvarfort

Jag är hemma. Och välbehållen. Det passar mig.
Det är nu man inser vad mycket man kan missa, av att sitta avskärmad från omvärlden i fem timmar. Det vill säga, facebook.
När en människa inte alltför många år äldre än en själv, en människa som man sett till lite då och då, en människa som man kanske slängt en tanke till någon gång, en männsika som jag sist såg i torsdags, den människan finns inte längre. Och det kan jag bara inte sätta mig in i, trots att jag inte ens kände honom.
Nog om det.
Jag ska plugga italienska, sen ska jag slå en pling till min vän Penny.
Och jag känner mig som den enda människan i världen, som ska plugga italienska...

Och bara för det, tänker jag sätta mig och pilla med lite bilder istället.