Nitton halvtimmar.

Hejdå Sundsvall. Hej Västerås.

edit: Jag blir arg för du gör mig så arg, och då blir jag arg för att jag är arg när jag inte borde vara arg men det enda jag vill vara och känner för att vara just nu är arg. Det är okej att vara arg men i det här läget är det inte okej att vara arg, men du gör mig så arg och ingen förstår varför du gör mig så arg. Inte jag heller, jag förstår inte varför jag är arg. Men borde jag vara arg? Jag kanske borde vara arg, kanske borde jag inte vara arg. Jag är bara mest arg. På dig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0