amandaqvarfort

Fan vad jag är arg! Jag vet inte vad jag ska skriva! Jag har skrivit om det här inlägget typ fyra gånger nu, för allt som kommer i dessa små krumelurer på vitt, blir bara fel! Jag vill bara kräkas ut allt jag har att säga, vill bara hammra av mig på dom små stackars tangenterna!

Jag har känslor, alldeles för mycket sådana tillochmed. Och ibland brister de bara! Jag pallar inte ett till jävla nervsammanbrott på grund av samma person igen. Den här personen förstår jag mig verkligen inte på! Och det retar mig något så fruktansvärt. Jag har fått rådet att släppa taget, mer än en gång! Och bara dissa den här personen, men jag är inte sån. Jag klarar inte av att göra det, det är helt enkelt inte jag! Även om jag önskar att det någongång skulle kunna vara jag som bara släpper taget. Men jag är fast! Och alla intryck, alla tecken, lägger sig bara hullerombuller i skallen på mig och hur mycket jag än vrider och vänder på skiten, så kommer det inte en enda droppe vett ur det.

Det är som att vartenda ord som den här människan sagt till mig, och det är inte bara några få ord inte nejnej, har lagt sig som en enda stor härva längst bak inuti mig, och nu är belastningen för stor, jag klarar bara inte mer!
Men grejen är ju att jag fan inte kan göra nåt åt saken! Jag kommer få sitta här, och förgäves gång på gång få något vett & sans ur mina tankar, och framförallt mina känslor, medan du kan leka med mig hur fan du vill. För jag kan inte hjälpa det, jag har fallit för hårt.

Allt man ville var att få ge lite kärlek.

Ska det behöva sluta såhär? Ska jag måsta ta steget och släppa dig? Det vill jag ändå inte... men..

Men man vet hur det är med bloggläsare, de flesta ögnar bara igenom texten utan att förstå innebörden, tur det.
Ganska skönt ändå...