Cause' you can't relate to me.

Jag överlevde..! Knappt... Efter ett och annat nära-döden-moment, bestämde jag mig för att leda cykeln den sista kilometern på hemvägen, hela vägen hem är i princip bara uppförsbackar!
Aldrig mer säger jag, aldrig mer. Tyvärr kommer det inte bli "aldrig mer" utan samma visa kommer upprepas på lördag. Men nu hoppas vi på att tiden masar sig fram, och det inte blir lördag sådär jättefort.
På lördag ska jag till Selånger, för att dansa på ett bröllop. Intressant, men jag gruvar mig för cykelturen.
Men får väl hitta på något spännande efteråt antar jag, som morot!
En ganska tuff sak, är att jag har haft min kamera i typ.. fyra dagar. Jag har tagit över 600 bilder, hehe.
Men jag är ju ganska tuff, satt det reder ut sig.
Jag funderar på om jag ska bjuda på några av mina Dear Beloved Egopics först, eller om jag bara ska gå ut och umgåsas med min familj sista kvällen dom är hemma.

Hårt beslut, men vid det här laget vet väl ni hur det brukar sluta?
kKyYsS


this is my serious (maybe kind of dead) face.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0