Still strugglin'
Halloj. Jag mår ungefär såhär..
↓
↓
eller kanske såhär...
↓
eller såhär...
↓
eller typ...
↓
faaast... rätt mycket såhär också.. typ jävligt mycket..
↓
men.. mest av allt... såhär...
↓
Känns bra? Näe. Känns inte alls. Känns bara tomt.
Ärligt talat. Vet jag inte hur det känns. Det går i skov.
Ena sekunden hör jag en fin trudelutt som ringer i öronen och min kropp spritter av energi, som att jag bara vill hoppa och skrika tills jag faller ihop på marken i en enda fin lycklig hög.
Andra sekunden stelnar alla muskler och jag känner mig så ofantligt trött, så otroligt utmattad och vill bara sova och sova tills jag inte kan sova mer, så länge så att jag blir gammal och skröpplig och kanske, kanske.. Ja kanske.
En liten del av mig gick sönder, men det finns tid att sy ihop den. Så småningom.
Jag är ganska bra på att sy, om jag får säga det själv. Gick ut med ett mvg i syslöjd. Men när man sprättat upp något så tyget går sönder, är det lite pillrigare att få till. Du har sprättat ett tag, och den här gången, gick tyget sönder.
Vi hörs, nu har jag suttit i tio minuter och bara stirrat.
Ni vet var jag finns, fast näe det vet ni inte, synnnnnnnnddddd.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen.
Jag föll för hårt, och landade som en katt. Fast utan tassar.. Eller ben heller för den delen.
